Ore kyrka
Ore socken präglas av vida skogar, myrmarker, samt odlingsmarker i anslutning till ett system sjöar.
Svedjebruk och fäbodväsende har präglat socknens näringar i århundraden. På 1700- och 1800-talen utvecklades Dalfors och Furudals järnbruk, jämte en rad kalkbrott. Tillkomsten av Järnvägen Orsa – Bollnäs på 1890-talet påskyndade industrialiseringen. Bygden var befolkad redan under stenåldern men namnet Ohret omnämns första gången i ett dombrev år 1325. Äldsta församlingsbyggnaden lär ha varit ett timrat kapell, uppfört på 1440- talet i byn Arvet. Troligen i början av 1500-talet uppfördes istället ett kapell i sten, på en udde vid Oresjön, strax norr om dagens kyrka. Platsen var strategiskt vald, eftersom flertalet församlingsbor levde i byarna runt sjön, som var den naturliga förbindelselänken. Redan i slutet av 1500-talet utvidgades kapellet som fick putsade fasader och tegelornerade gavlar, under sadeltak med hög resning. År 1607 frigjorde sig Ore från moderförsamlingen Orsa, bildade egen församling och fick då begravningsrätt. En kyrkogård anlades vid Lukohol.